18 Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.
19 Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.
20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om
21 att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.
22 Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas.
23 Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.
24 I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser?