23 när de kastade de tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna i den brinnande ugnen.
24 Då blev kung Nebukadnessar förskräckt. Han steg hastigt upp och frågade sina rådsherrar: "Var det inte tre män vi band och kastade i elden?" De svarade kungen: "Jo visst, o konung."
25 Då sade han: "Ändå ser jag nu fyra män som går lösa och lediga inne i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason."
26 Sedan gick Nebukadnessar fram till den brinnande ugnens öppning och ropade: "Sadrak, Mesak och Abed-Nego, ni den högste Gudens tjänare, kom ut, kom hit!" Då gick Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
27 Och satraperna, landshövdingarna, ståthållarna och kungens rådsherrar samlades där och såg att elden inte hade haft någon makt över männens kroppar och att håret på deras huvuden inte hade svetts och att deras kläder inte skadats. Man kunde inte ens känna att de luktade bränt.
28 Nebukadnessar tog då till orda och sade: "Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade så på honom att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.
29 Härmed befaller jag nu att vem det vara må av alla folk och stammar och tungomål, som säger något ovärdigt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall slitas i stycken, och hans hus skall göras till en sophög. För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som han."