1 Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester.
2 När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas."
3 Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran.
4 För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den."
5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?"
6 Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman." Haman blev förskräckt för kungen och drottningen.