12 ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt Herren.
13 Så upptändes Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.
14 Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel!
15 Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."
16 Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn.
17 Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare.
18 Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel.