47 Vidare har kungens tjänare kommit för att lyckönska vår herre, kung David, och sagt: Må din Gud låta Salomos namn bli ännu större än ditt namn och hans tron ännu mäktigare än din tron. Och kungen har tillbett, nerböjd över sin säng.
48 Kungen har också sagt: Lovad vare Herren, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag med egna ögon har sett det!"
49 Då blev alla Adonias gäster förskräckta och gick var och en åt sitt håll.
50 Men Adonia greps av sådan förskräckelse för Salomo att han reste sig och gick och fattade tag i hornen på altaret.
51 Och man berättade för Salomo: "Se, Adonia har gripits av förskräckelse för kung Salomo. Därför har han fattat tag i hornen på altaret och sagt: Kung Salomo måste i dag ge mig sin ed på att han inte skall döda sin tjänare med svärd."
52 Då sade Salomo: "Om han är en uppriktig man skall inte ett hår på hans huvud falla till marken. Men om något ont upptäcks hos honom skall han dö."
53 Därefter sände kung Salomo bud och lät hämta honom från altaret. Han kom och föll ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: "Gå hem till ditt."