1 Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel. Sätt dig på jorden utan tron,du kaldeernas dotter,ty man skall inte mer kalla dig den fina och förnäma.
2 Tag en kvarn och mal mjöl, lägg av din slöja,lyft upp släpet, blotta benen, vada genom strömmarna.
3 Din nakenhet skall blottas, din skam skall ses.Jag skall utkräva hämnd och inte skona någon.
4 Vår återlösares namn är Herren Sebaot,Israels Helige!
5 Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,du kaldeernas dotter,ty du skall inte mer kallaskungarikenas drottning.
6 Jag blev vred på mitt folk,jag ohelgade min arvedeloch gav dem i din hand.Och du visade dem inget förbarmande.På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
7 Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."Därför ville du inte ta dig i aktoch tänkte inte på slutet.