1 Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. Herren kallade mig när jag ännu var i moderlivet,han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.
2 Han gjorde min mun lik ett skarpt svärdoch gömde mig under sin hands skugga.Han gjorde mig till en vass piloch dolde mig i sitt koger.
3 Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel,genom dig vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig,utan nytta har jag förbrukat min kraft.Dock, min rätt är hos Herren och min lön är hos min Gud."
5 Och nu säger Herren,han som från moderlivet danade mig till sin tjänare,för att föra Jakob tillbaka till honom,så att Israel samlas hos honom- ty jag är ärad i Herrens ögon,och min Gud är min starkhet -
6 han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare,att endast upprätta Jakobs stammaroch föra tillbaka de bevarade av Israel.Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken,för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.
7 Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige,till honom som är föraktad av var själ,till honom som är avskydd av folken,till honom som är härskares tjänare:Kungar skall se det och stå upp,furstar skall se det och tillbedjaför Herrens skull, han som är trofast,för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.