10 Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,
11 som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta både för dig och mig.
12 Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta.
13 Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.
14 Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja.
15 Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid,
16 inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig, hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren.