27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig!
29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig.
30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig.
31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre.
32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.
33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?