1 Då Sanballat høyrde at vi heldt på å byggja opp muren, vart han sint; han var frå seg av raseri. Han spotta judearane
2 og sa til landsmennene sine og til hæren i Samaria: «Kva er det desse elendige judearane driv på med? Skal dei byggja opp att, ofra og fullføra på éin dag? Kan dei gjera dei brende steinane i grushaugane levande?»
3 Ammonitten Tobia, som var saman med han, sa: «Lat dei byggja så mykje dei vil! Berre ein rev hoppar oppå, riv han steinmuren ned.»
4 «Høyr, vår Gud, korleis vi blir hånte! Lat spotten koma att over deira eigne hovud. Lat dei bli plyndra og førte som fangar til framandt land!