2 Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg.
3 Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända.
4 Den tjugofjärde dagen i första månaden befann jag mig så vid stranden av den stora floden, Tigris.
5 Då fick jag se en man som var klädd i linnekläder och som bar ett bälte av guld från Ufas.
6 Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som skenet av en blixt, hans ögon var som eldslågor, hans armar och ben som blänkande koppar. Hans röst ljöd som larmet från en folkmassa.
7 Det var bara jag, Daniel, som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av skräck och flydde undan och gömde sig.
8 Så lämnades jag ensam att se denna stora syn. Mina krafter försvann, mitt ansikte blev likblekt och jag hade ingen styrka kvar.