8 Så lämnades jag ensam att se denna stora syn. Mina krafter försvann, mitt ansikte blev likblekt och jag hade ingen styrka kvar.
9 Då hörde jag ljudet av hans röst, och vid det ljudet föll jag ner i vanmakt med ansiktet mot marken.
10 Men en hand rörde vid mig och drog upp mig på händer och knän.
11 »Daniel, du högt älskade«, sade han till mig, »ge noga akt på det jag har att säga dig: Res dig upp! Nu har jag sänts till dig.« När han talade till mig reste jag mig darrande.
12 Han fortsatte: »Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. För dina ords skull har jag kommit.
13 Perserrikets änglafurste gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar, men Mikael, en av de främsta änglafurstarna, kom till min hjälp, så att jag inte behövdes hos de persiska kungarna.
14 Nu har jag kommit för att låta dig veta vad som skall ske ditt folk i kommande dagar. Detta är ännu en syn som gäller de dagarna.«