14 Denna dom är avkunnad av väktarna och detta rådslut uttalat av de heliga, för att de som lever skall inse att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill och upphöjer den ringaste bland människor till härskare.
15 Denna dröm hade jag, kung Nebukadnessar. Säg mig nu, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan ge mig tydningen, men du kan, eftersom du är fylld av heliga gudars ande.«
16 Daniel, som kallades Belteshassar, stod då ett ögonblick gripen av förvirring och skrämd av sina tankar. Men kungen sade: »Belteshassar, låt inte drömmen och uttydningen skrämma dig.« Belteshassar svarade: »Herre, om drömmen ändå hade gällt dina motståndare och uttydningen dina fiender!
17 Det träd som du såg växa sig stort och väldigt och nå ända upp till himlen, så att det var synligt över hela världen,
18 och som hade ett praktfullt lövverk och bar mycket frukt, så att det hade föda åt alla, och under vilket markens djur bodde och på vars grenar himlens fåglar byggde bo —
19 det är du, konung, du som har vuxit dig stor och väldig, vars storhet har tilltagit och nått ända upp till himlen och vars välde sträcker sig till världens ände.
20 Att du såg en helig väktare som kom ner från himlen och sade: Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben kvar, med en kedja av järn och koppar, i gräset på marken, så att han fuktas av himlens dagg och får dela lott med markens djur, till dess att sju tider förgått —