1 Under Dareios första år — han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket —
2 under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år.
3 Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska.
4 Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:»Ack, Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud!
5 Vi har syndat och handlat orätt, vi har dragit skuld över oss och trotsat dig, vi har vänt oss bort från dina bud och lagar.
6 Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna som har talat i ditt namn till våra kungar, hövdingar och fäder och till allt folket i landet.
7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi står denna dag med skam: vi män av Juda och Jerusalems invånare, alla israeliter, när och fjärran, i alla länder dit du har fördrivit dem, därför att de var trolösa mot dig.