1 Herrens ängel kom från Gilgal till Bokim och sade: »Jag förde er ut ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat era fäder. Jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er,
2 och ni får inte sluta något förbund med invånarna i detta land. Deras altaren skall ni riva ner. Men ni lyssnade inte på mig. Hur kan ni handla så?
3 Nu säger jag: Jag skall inte driva undan dem för er, utan de skall vara en pik i er sida, och deras gudar skall bli en snara för er.«
4 När Herrens ängel sade detta till israeliterna började folket gråta och klaga.
5 De kallade platsen för Bokim, och där offrade de åt Herren.
6 Josua sände i väg folket, och israeliterna begav sig var och en till sitt område för att ta landet i besittning.
7 Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De hade ju själva sett alla de storverk som Herren hade utfört för Israel.
8 Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog då han var 110 år gammal.
9 Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
10 Alla i hans generation förenades med sina fäder. En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel.
11 Nu gjorde israeliterna det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna,
12 de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, de följde andra gudar som de kringboende folken hade, de tillbad dem och utmanade Herren.
13 När israeliterna övergav Herren och i stället dyrkade Baal och astartegudinnorna
14 blev Herren vred på dem. Han utlämnade dem åt folk som plundrade dem, han prisgav dem åt fiender på alla håll, och de kunde inte längre hålla stånd mot dem.
15 Varje gång de drog i fält slog Herren dem med olycka, som han hade sagt, som Herren med ed hade lovat att göra. Deras nöd var stor.
16 Då lät Herren insätta domare, som räddade israeliterna från alla som plundrade dem.
17 Men de ville inte lyssna till sina domare heller. De var otrogna med andra gudar och tillbad dem. Snart lämnade de den väg som deras fäder hade vandrat. Fäderna hade lytt Herrens bud, de själva gjorde det inte.
18 När Herren insatte en domare åt dem var Herren med honom och räddade dem från deras fiender, så länge domaren levde, ty Herren kände medlidande när de klagade över hur de förtrycktes och plågades.
19 Men när domaren var död återföll de och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar, som de tjänade och tillbad. De upphörde inte med sina ogärningar och sitt trots.
20 Då blev Herren vred på Israel, och han sade: »Detta folk har brutit mot det förbund som jag befallde deras fäder att hålla, och de lyssnar inte på mig.
21 Därför skall jag inte längre driva bort något enda av de folk som fanns kvar då Josua dog.
22 Genom dem skall jag sätta Israel på prov: Vill de följa Herrens väg lika lydigt som sina fäder eller vill de det inte?«
23 Herren lät alltså dessa folk vara, han drev inte bort dem med en gång och gav dem inte i Josuas våld.