27 Vid hennes fötter sjönk han ner.Han föll och låg stilla.Vid hennes fötter sjönk han ner, han föll.Där sjönk han samman,föll,tillintetgjord.
28 Genom fönstret blickade Siseras mor,ropade ut genom gallret:»Varför kommer inte hans vagn?Varför hörs inte hästarnas hovar?«
29 Den klokaste hovdamen svarade henneså som hon ville ha det:
30 »De skiftar nog bytet de tagit:en kvinna eller två åt varje karl,mönstrade tyger som byte åt Sisera,mönstrade tyger som byte,brokiga dukar, en eller två,om halsen på den som tog byte.«
31 Så förgås alla dina fiender, Herre.Men de som älskar honom blir som solennär den går upp i all sin kraft.Landet hade sedan lugn och ro i fyrtio år.