1 Medan Esra låg på knä framför Guds hus och bad och bekände under tårar samlades runt honom en väldig skara av israeliter, män, kvinnor och barn, och de grät alla högljutt.
2 Då sade Shekanja, son till Jechiel av Elams släkt, till Esra: »Vi har handlat trolöst mot vår Gud genom att ta oss hustrur från de främmande folken här i landet. Men trots detta finns det ännu hopp för Israel.
3 Låt oss nu högtidligt lova Gud att vi skall sända bort alla våra hustrur och de barn de fött, så som du, herre, och de som fruktar Guds bud har rått oss. Låt lagen gälla!
4 Grip in, ty det här är din uppgift, vi är på din sida! Fatta mod och gå till verket!«