1 Den natten kunde kungen inte sova, och han lät då bära fram krönikan över minnesvärda händelser. Ur den läste man för honom.
2 Där fanns upptecknat att Mordokaj hade avslöjat tröskelväktarna Bigtan och Teresh, de två hovmän som hade tänkt bringa kung Xerxes om livet.
3 Då undrade kungen: »Vad fick Mordokaj för ära och lön för detta?« Och pagerna svarade: »Han fick ingenting.« —
4 »Vem står på borggården?« frågade kungen. Det var Haman som just hade kommit till palatsets yttre borggård på väg att be kungen låta hänga upp Mordokaj på pålen som var rest för honom.
5 »Det är Haman som står på borggården«, svarade pagerna. »Låt honom komma in«, sade kungen.
6 Haman gick in och kungen frågade: »Vad skall man göra för den som kungen vill ära?« Haman tänkte: »Den som kungen vill ära — kan det vara någon annan än jag?«
7 Och han svarade: »Den som kungen vill ära
8 skall man ge en kunglig skrud som kungen själv har burit och en häst som kungen själv har ridit och vars huvud är prytt med kunglig krona.
9 Skruden och hästen skall anförtros åt en av kungens främsta furstar. Han skall sätta skruden på den som kungen vill ära och leda hans ritt genom huvudgatan i staden och ropa framför honom: Se här vad man gör för den som kungen vill ära!« —
10 »Hämta genast skruden och hästen som du har talat om«, sade kungen till Haman, »och gör på det sättet med juden Mordokaj som tjänstgör vid Kungliga porten. Glöm ingenting av det du har nämnt.«
11 Haman hämtade skrud och häst, satte skruden på Mordokaj och ledde hans ritt längs huvudgatan i staden medan han ropade framför honom: »Se här vad man gör för den som kungen vill ära!«
12 Mordokaj återvände därefter till Kungliga porten, medan Haman skyndade hem i sorg, med ansiktet dolt.
13 Han berättade för sin hustru Seresh och för sina vänner allt som hade hänt honom, och då sade hans rådgivare och hustrun: »Är han av judisk börd, denne Mordokaj som du nu fått falla ner för, så lär du aldrig få bukt med honom. Han kommer att bli ditt fall.«
14 Medan de talade med Haman kom kungens hovmän för att omedelbart hämta honom till festmåltiden som Ester ordnat.