10 bergen bävar vid din åsyn.Regn forsar ur molnen,havsdjupet dånar.Solen glömmer att gå upp
11 och månen stannar i sin boningför skenet av dina vinande pilar,för glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jordenoch tröskar folken i vrede.
13 Du drar ut till ditt folks räddning,drar ut för att rädda din smorde.Du knäcker taket på den gudlöses husoch blottar dess grund ända till klippan.
14 Med pilar genomborrar du hans härförares huvudennär de övermodigt stormar fram och vill skingra oss,som för att släpa undan och sluka den svage.
15 Du driver fram dina hästar över havet,och de väldiga vattnen brusar.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,vid dånet skälver mina läppar,benen i min kropp löses upp,och jag går med vacklande steg.Jag väntar på att olyckans dag skall randasför det folk som angriper oss.