13 Du drar ut till ditt folks räddning,drar ut för att rädda din smorde.Du knäcker taket på den gudlöses husoch blottar dess grund ända till klippan.
14 Med pilar genomborrar du hans härförares huvudennär de övermodigt stormar fram och vill skingra oss,som för att släpa undan och sluka den svage.
15 Du driver fram dina hästar över havet,och de väldiga vattnen brusar.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,vid dånet skälver mina läppar,benen i min kropp löses upp,och jag går med vacklande steg.Jag väntar på att olyckans dag skall randasför det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet knoppas inte,vinstocken bär ingen frukt.Olivskörden slår fel,fälten ger ingen gröda.Fåren är borta ur fållan,hägnen är tomma på kor.
18 Men jag vill jubla över Herren,glädja mig över Gud, min räddare.
19 Herren, min härskare, är min styrka.Han gör mig snabbfotad som gasellen,och jag kan löpa över bergen.För körledaren, till stränginstrument.