1-2 Stöt i horn på Sion!Blås larmsignal på mitt heliga berg,så att alla i landet bävar.Ty Herrens dag är på väg,en dag av mörker och moln är nära,en dag av dunkel och töcken.Som gryningen över bergensprider sig ett folk, stort och mäktigt.Dess like har aldrig funnitsoch skall aldrig någonsin finnas.
3 Framför dem förtärande eld,bakom dem brännande låga.Som Edens trädgård är landet framför dem,men bakom dem är det en öde öken.Ingenting blir skonat.
4 De liknar hästar,som stridshästar spränger de fram.
5 De rasslar som stridsvagnarnär de far fram över bergstopparna,som eld då den dånar i halmen,som en krigshär ordnad till strid.
6 Folken darrar inför dem,alla ansikten vitnar.
7 Som kämpar störtar de framåt,som krigare stormar de muren.Var och en går sin väg rakt fram,viker inte från sin bana.
8 Ingen tränger den andre,var och en följer sin egen väg.Ja, de löper genom pilregnetutan att bryta ledet.
9 De stormar staden,de klättrar över muren,de tränger in i husen,tar sig in genom fönstren som tjuvar.
10 Jorden bävar inför democh himlen skälver.Sol och måne förmörkasoch stjärnorna mister sitt sken.
11 Herrens röst dånar framför hans här.Manstarka är hans trupper,tallösa de som fullgör hans order.Stor är Herrens dag och fruktansvärd— vem kan uthärda den?
12 Nu, säger Herren,skall ni vända er till migmed uppriktigt hjärta,under fasta, gråt och klagan.
13 Slit sönder era hjärtan, inte era kläder,och vänd åter till Herren, er Gud.Han är nådig och barmhärtig,sen till vrede och rik på kärlek,han ångrar det onda han hotat med.
14 Kanske ändrar han sigoch låter välsignelsen vara kvar,till matoffer och dryckesofferåt Herren, er Gud.
15 Stöt i horn på Sion!Påbjud en fasta!Kungör en högtidssamling!
16 Kalla på folket,påbjud en helig sammankomst!Kalla på de gamlaoch samla barnen,också dem som ännu får bröstet.Må brudgummen lämna sin kammareoch bruden sitt gemak.
17 Mellan förhuset och altaretskall prästerna gråta,skall Herrens tjänare ropa:»Herre, skona ditt folk,lämna inte de dina att skymfasså att de blir till en visa bland folken.Varför skall hedningarna få säga:Var är deras Gud?«
18 Då greps Herren av lidelse för sitt landoch av medömkan med sitt folk.
19 Och Herren svarade sitt folk:Jag skall ge er säd och vin och olja,så mycket ni behöver.Aldrig mer skall jag tillåtaatt ni blir skymfade bland folken.
20 Fienden från norr skall jag förvisa,driva bort till öde, torra trakter,förtruppen mot havet i österoch eftertruppen mot havet i väster.En stank skall stiga från honom,en lukt av förruttnelse.
21 Ängslas inte, du åkerjord,utan jubla och gläd dig:Herren har gjort stora verk.
22 Ängslas inte, ni markens djur:utmarkens beten grönskar på nytt,träden bär sin frukt,fikonträdet och vinstocken ger rika skördar.
23 Och ni som bor på Sion,jubla och gläds över Herren, er Gud:han ger er regn i rätt tid,han låter regnet falla som förr,både höst och vår.
24 Så skall logarna fyllas av säd,pressarna flöda över av vin och olja.
25 Och jag skall gottgöra er för årensom slukades av gräshopporna,av gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna— min stora här som jag sände mot er.
26 Då skall ni äta och bli mättaoch prisa Herren, er Gud,som har handlat så underbart mot er.Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam.
27 Då skall ni inse att jag finns mitt i Israel,att jag, Herren, är er Gud,jag och ingen annan.Och aldrig mer skall mitt folk stå med skam.
28 Det skall komma en tiddå jag utgjuter min ande över alla.Era söner och döttrar skall profetera,era gamla män skall ha drömmar,era unga män se syner.
29 Också över slavar och slavinnorskall jag då utgjuta min ande.
30 På himlen och på jordenskall jag låta tecken visa sig:blod och eld och pelare av rök.
31 Solen skall vändas i mörkeroch månen i blodinnan Herrens dag kommer,den stora och fruktansvärda.
32 Men var och en som åkallar Herrens namnskall bli räddad.På Sions berg skall finnas en skonad skara,så som Herren har lovat,i Jerusalem skall några överleva,så som Herren bestämt.