1 Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.I månaden kislev, under det tjugonde året, befann jag mig på borgen i Susa.
2 Dit kom då Hanani, en av mina bröder, tillsammans med några män från Juda. Jag frågade dem hur det hade gått för den skara judar som var kvar där och som undsluppit fångenskapen och hur det var med Jerusalem.
3 De svarade: »De som är kvar i landet och sluppit undan fångenskapen lever i nöd och förnedring. Jerusalems mur är raserad och portarna nerbrända.«
4 När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud.
5 Jag sade:O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud.
6 Öppna dina ögon och öron och hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag nu till dig för dina tjänare israeliterna, och jag bekänner de synder som vi israeliter, även jag och de mina, har begått mot dig.
7 Vi har förbrutit oss svårt mot dig genom att inte lyda de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.
8 Kom ihåg det du sade till din tjänare Mose: »Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken,
9 men om ni vänder om till mig, håller mina bud och handlar efter dem skall jag samla er igen, om ni så har fördrivits till världens ände. Jag skall föra er därifrån till den plats jag har utvalt, där mitt namn skall bo.«
10 Israeliterna är ju dina tjänare och ditt folk, som du har befriat med stor kraft och mäktig hand.
11 Lyssna, Herre, till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi vill inte annat än frukta och vörda ditt namn. Ge nu din tjänare framgång: låt honom möta medlidande hos denne man.