1 Det var i månaden nisan, under kung Artaxerxes tjugonde regeringsår. Vinet var framdukat för kungen, och jag tog vinet och skänkte i åt honom. Kungen hade aldrig förr sett mig nedstämd,
2 men nu frågade han mig: »Varför ser du så ledsen ut? Sjuk är du ju inte. Det måste vara något som tynger dig.« Jag blev mycket rädd
3 och sade: »Må du leva för evigt, min konung! Skulle jag inte se ledsen ut när staden där mina fäder har sina gravar är ödelagd och när dess portar härjats av eld?«
4 Kungen frågade mig: »Vad önskar du?« Då bad jag till himlens Gud