7 När Sanvallat och Tobia och araber, ammoniter och ashdoditer fick höra att Jerusalems sargade murar helades, att bräscherna börjat fyllas igen, blev de utom sig av vrede.
8 De gaddade sig samman för att angripa Jerusalem och skapa förvirring bland oss.
9 Vi bad till vår Gud och satte dag och natt ut vakter till skydd mot dem.
10 Men folket i Juda klagade:Bärarnas kraft rinner ut,mycket grus är kvar.All vår ork är slut,muren blir aldrig klar.
11 Och våra fiender sade: »Innan de vet ordet av skall vi vara över dem och slå ihjäl dem och sätta stopp för arbetet.«
12 De judar som bodde i närheten av dem kom till oss och varnade oss gång efter annan för deras planer.
13 Jag satte ut posteringar vid de lägsta ställena, innanför blottorna i muren; jag placerade ut folket släktvis med svärd, spjut och bågar.