1 Folket, även kvinnorna, klagade bittert över sina judiska landsmän.
2 »Vi måste lämna söner och döttrar i pant för att få brödsäd så att vi kan överleva«, sade några.
3 Andra sade: »Vi måste lämna åkrar, vingårdar och hus i pant för att få brödsäd och hålla hungern borta.«
4 Andra åter: »Vi måste låna pengar med åkrar och vingårdar som säkerhet för att kunna betala skatt till kungen.
5 Vi är av samma kött och blod som våra landsmän, våra barn är lika goda som deras, och ändå tvingas vi låta våra söner och döttrar bli slavar — ja, några av våra döttrar har redan blivit utnyttjade. Och vi kan ingenting göra, det är andra som äger våra åkrar och vingårdar.«