6 Hon gick alltså ner till tröskplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes svärmor hade sagt åt henne.
7 När Boas hade ätit och druckit gick han glad och nöjd och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte på täcket vid fotändan och lade sig.
8 Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och märkte att det låg en kvinna hos honom.
9 »Vem är du?« frågade han. »Jag är Rut, din tjänarinna«, svarade hon, »bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman!«
10 Han sade: »Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika.
11 Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra — du är respekterad av alla här i staden.
12 Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag.