1 På den tiden vardt Hiskia dödsjuk; och Propheten Esaia, Amos son, kom till honom, och sade till honom: Så säger Herren: Skicka om ditt hus; ty du måste dö, och icke blifva lefvandes.
2 Men han vände sitt ansigte till väggena, och bad till Herran, och sade:
3 Ack Herre! Kom dock ihåg, att jag hafver troliga vandrat för dig, och med rättsinnigt hjerta, och gjort det dig hafver ljuft varit. Och Hiskia gret svårliga.
4 Men som Esaia icke ännu halfväges igenom staden utkommen var, kom Herrans ord till honom, och sade:
5 Vänd om, och säg Hiskia mins folks Första: Detta säger Herren dins faders Davids Gud: Jag hafver hört dina bön, och sett dina tårar; si, jag vill göra dig helbregda; tredje dagen härefter skall du uppgå i Herrans hus.
6 Och jag skall förlänga ditt lif till femton år, och fria dig och denna staden utu Konungens hand i Assyrien, och beskärma denna staden för mina skull, och för min tjenares Davids skull.
7 Och Esaia sade: Får mig hit ett stycke fikon. Och när de hade det fått honom, lade han det på böldena, och han vardt helbregda,
8 Hiskia sade till Esaia: Hvad tecken är dertill, att Herren vill göra mig helbregda, och jag uppgå skall i Herrans hus tredje dagen härefter?
9 Esaia sade: Detta tecknet skall du hafva af Herranom, att Herren skall så göra med dig, som han sagt hafver; vill du att skuggen skall gå tio streck framåt, eller tio streck tillbaka?
10 Hiskia sade: Det är lätt, att skuggen går framåt tio streck, det vill jag icke; utan att han går tio streck tillbaka.
11 Då åkallade Propheten Esaia Herran, och skuggen gick tillbaka tio streck, som han framåt gångit hade på Ahas säjare.
12 På den tiden sände Berodach Baladan, Baladans son, Konungen i Babel, bref och gåfvor till Hiskia; förty han hade hört, att Hiskia hade varit krank.
13 Och Hiskia gjorde sig glad med dem, och viste dem hela örtahuset, silfver, guld, speceri, och den bästa oljon, och harneskhuset, och allt det i hans fatebur för handene var; och var intet i hans hus, och i allt hans våld, det Hiskia dem icke viste.
14 Så kom Propheten Esaia till Konung Hiskia, och sade till honom: Hvad hafva desse männerna sagt? Och hvadan äro de komme till dig? Hiskia sade: De äro utaf fjerran land komne till mig, ifrå Babel.
15 Han sade: Hvad hafva de sett i dino huse? Hiskia sade: De hafva sett allt det i mino huse är; och i mina håfvor är intet, som jag dem icke vist hafver.
16 Då sade Esaia till Hiskia: Hör Herrans ord:
17 Si, den tid skall komma, att allt skall bortfördt varda utu ditt hus till; Babel, och allt det dine fäder församlat hafva intill denna dag; och skall intet igenlefdt varda, säger Herren.
18 Dertill de barn, som af dig komma, som du födandes varder, skola varda tagne till att vara kamererare i Konungens palats i Babel.
19 Hiskia sade till Esaia: Det är så godt, som Herren sagt hafver. Och sade ytterligare: Vare dock frid och sanning i min tid.
20 Hvad nu mer af Hiskia sägandes är, och all hans magt, och hvad han gjort hafver, och om dammen och vatturännorna, dermed han ledde vatten in i staden, si, det är skrifvet uti Juda Konungars Chrönico.
21 Och Hiskia afsomnade med sina fäder; och Manasse hans son vardt Konung i hans stad.