1 Men detta skall du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farliga tider.
2 Ty der varda kommande menniskor, som älska sig sjelfva; girige, stortalige, högfärdige, försmädare, föräldromen olydige, otacksamme, ogudaktige,
3 Okärlige, hårdnackade, skändare, okyske, omilde, hatande det goda,
4 Förrädare, öfverdådige, uppblåste, de der mer älska vällust än Gud;
5 Hafvandes ett sken till Gudaktighet; men dess kraft försaka de. Och fly sådana.
6 Af dem äro de som löpa utu det ena huset i det andra, och föra qvinnfolk fångna, som med synder betungade äro, och drifvas af mångahanda lustar.
7 Alltid läras de, och kunna dock aldrig komma till sanningens kunskap.
8 Men såsom Jannes och Jambres stodo emot Mose, så stå ock desse emot sanningene; det äro menniskor, förderfvade i sitt sinne, odugelige till trona.
9 Men de skola icke länger hafva framgång; ty deras galenskap varder allom uppenbar, såsom ock de förras var.
10 Men du hafver förnummit min lärdom, mitt sätt, mitt uppsåt, mina tro, min långmodighet, min kärlek, mitt tålamod;
11 Mina förföljelser, mina bedröfvelser, som mig öfvergingo i Antiochien, Iconio, Lystris; hurudana förföljelser jag der led; och af allt hafver Herren förlossat mig.
12 Och alle, de der gudeliga vilja lefva i Christo Jesu, måste lida förföljelse.
13 Men med onda menniskor och bedragare varder det ju länger ju argare; de förföra, och varda förförde.
14 Men du, blif vid det du lärt hafver, och det dig betrodt är, vetandes af hvem du det lärt hafver.
15 Och efter du af barndom hafver kunnat den Helga Skrift, kan hon dig undervisa till salighet, genom trona på Christum Jesum.
16 Ty all skrift af Gudi utgifven är nyttig till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet;
17 Att en Guds menniska skall vara fullbordad, till alla goda gerningar skickelig.