33 Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.
34 Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.
35 Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.
36 Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds vilja, och få det som lofvadt är.
37 Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.
38 Men den rättfärdige skall lefva af tron; och hvilken sig undandrager, han skall icke behaga mine själ.
39 Men vi ärom icke de, som oss undandrage till förtappelse; utan af dem som tro, och frälsa själena.