50 Sade Jesus till honom: Förbjuder honom intet; ty den der icke emot oss är, han är med oss.
51 Och det begaf sig, då tiden fullbordad var, att han skulle hädantagen varda, vände han sitt ansigte till att fara åt Jerusalem.
52 Och han sände båd framför sig; de gingo, och kommo intill en stad, som de Samariter uti bodde, att de skulle reda för honom.
53 Och de undfingo honom intet; ty han hade vändt sitt ansigte till att draga till Jerusalem.
54 Då hans Lärjungar, Jacobus och Johannes, det sågo, sade de: Herre, vill du, så vilje vi säga, att elden måtte komma ned af himmelen, och förtära dem, såsom ock Elias gjorde?
55 Men Jesus vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke, hvars andas I ären;
56 Ty menniskones Son är icke kommen till att förderfva menniskornas själar, utan till att frälsa dem. Och de gingo dädan uti en annan by.