2 Och der församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.
3 Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.
4 Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo foglarna, och åto det upp.
5 Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord; och gick snart upp, ty det hade icke djupa jord.
6 Men när solen gick upp, förvissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.
7 Och somt föll ibland törne; och törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det.
8 Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.