42 Och skola kasta dem uti en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.
43 Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hvilken öron hafver till att höra, han höre.
44 Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold var uti en åker, hvilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafver deraf, går han bort, och säljer allt det han hafver, och köper den åkren.
45 Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda perlor.
46 Och när han hade funnit ena kosteliga perlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.
47 Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafvet, och församlade allahanda fiskar.
48 Och när hon vardt full, drogo de henne till lands, och såto så och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.