8 När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.
9 Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.
10 Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.
11 Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;
12 Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.
13 Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?
14 Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.