9 Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.
10 Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.
11 Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;
12 Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.
13 Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?
14 Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.
15 Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?