42 Vaker fördenskull; ty I veten icke, hvad stund edar Herre varder kommandes.
43 Men det skolen I veta att, visste husbonden, hvad stund tjufven skulle komma, förvisso vakade han och läte icke uppbryta sitt hus.
44 Derföre varer I ock redo; ty, den stund I icke menen, varder menniskones Son kommandes.
45 Hvilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafver satt öfver sitt husfolk, att han skall gifva dem mat i rättom tid?
46 Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görande, när han kommer.
47 Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfver alla sina ägodelar.
48 Men om så är, att den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt;