28 Efter Evangelium håller jag dem för ovänner, för edra skull; men efter utkorelsen hafver jag dem kär, för fädernas skull.
29 Ty Guds gåfvor och kallelse äro sådana, att han kan dem icke ångra.
30 Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, och hafven dock nu öfver deras otro fått barmhertighet;
31 Så hafva ock nu de icke velat tro på den barmhertighet, som eder vederfaren är, att dem måtte ock barmhertighet vederfaras.
32 Ty Gud hafver allt beslutit under otro, på det han skall förbarma sig öfver alla.
33 O! hvilken djuphet af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap; huru obegripelige äro hans domar, och oransakelige hans vägar.
34 Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho hafver varit hans rådgifvare?