1 Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
2 Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
3 Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4 Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5 Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6 Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7 Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8 Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9 Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10 Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11 Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12 Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13 Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14 Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15 Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
16 Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
17 Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
18 Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
19 Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
20 Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
21 Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
22 Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif.
23 Ty syndenes lön är döden; men Guds gåfva är det eviga lifvet, genom Christum Jesum, vår Herra.