5 Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.
6 Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.
7 Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
8 Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.
9 Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
10 Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
11 Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.