10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.