1 Förmana dem, att de äro Förstarna och Öfverheten underdånige och lydige; redebogne till alla goda gerningar;
2 Om ingen illa tala, icke trätosamma; utan milde, bevisande all saktmodighet till alla menniskor.
3 Ty vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarande, tjenande begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och afund, hätske; och hatadom hvarannan inbördes.
4 Men sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till menniskorna uppenbarades;
5 Icke för rättfärdighetenes gernings skull, som vi gjort hade; utan efter sina barmhertighet gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Heliga Andas förnyelse;
6 Hvilken han öfver oss rikeliga utgjutit hafver, genom vår Frälsare Jesum Christum;
7 På det vi skole rättfärdige varda genom hans nåd, och arfvingar blifva till evinnerligit lif, efter hoppet.
8 Det är ju ett fast ord; detta vill jag att du lärer, såsom det der visst är, att de, som Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda gerningar föregå; ty sådant är menniskomen godt och nyttigt.
9 Men dåraktig spörsmål, och slägtregister, och trätor, och kämpning om lagen förkasta; ty de äro onyttig och fåfäng.
10 Fly en kättersk mennisko, då han en gång och annan förmanad är;
11 Vetandes, att en sådan är förvänd, och syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver.
12 Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda dig snart till mig till Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att blifva der öfver vintren.
13 Zenan, den lagkloka, och Apollo, fordra med flit, att dem intet fattas.
14 Men låt ock dem, som våre äro, lära i goda gerningar föregå der det behöfves, att de icke äro ofruktsamme.
15 Helsa dig alla, som med mig äro. Helsa dem, som oss älska i trone. Nåd vare med eder allom. Amen. Skrifven af Nicopolis, i Macedonien.