1 Och mig vardt fången en rö såsom en käpp, och mig vardt sagdt: Statt upp, och mäl Guds tempel och altare, och de som tillbedja derinne.
2 Men den inra choren af templet kasta ut, och mäl honom intet; ty han är gifven Hedningomen, och de skola förtrampa den heliga staden, i två och fyratio månader.
3 Och jag skall gifva tu minom vittnom, och de skola prophetera i tusende, tu hundrade och sextio dagar, klädde i säckar.
4 Desse äro tu oljoträ, och tu bloss, ståndande för jorderikes Gud.
5 Och hvar någor ville göra dem skada, så går elden ut af deras mun, och förtärer deras fiendar; och hvar någor ville göra dem ondt, så måste han dödas.
6 Desse hafva magt till att igenlycka himmelen, att intet regnar uti de dagar då de prophetera; och hafva magt öfver vattnet, att förvända det i blod, och slå jordena med allahanda plågo, så ofta de vilja.
7 Och då de hafva lyktat sitt vittnesbörd, skall det vilddjuret, som uppstiger af afgrunden, hålla ena strid med dem, och skall öfvervinna dem, och döda dem.
8 Och deras lekamen skola blifva liggande på gatorna, i den stora staden, som heter andeliga Sodoma och Egypten, der vår Herre korsfäst är.
9 Och skola någre af folken och slägterna, och tungomålen, och af Hedningarna, se deras lekamen i tre dagar och en half, och skola icke vilja tillstädja deras lekamen läggas i grafvar.
10 Och de på jordene bo, skola fröjda sig öfver dem, och skola glädjas, och sända hvarandrom gåfvor; ty desse två Propheter tvingade dem som bo på jordene.
11 Och efter tre dagar och en half kom lifsens ande af Gudi uti dem, och de stodo på sina fötter; och en stor förskräckelse föll på dem som sågo dem.
12 Och de hörde en hög röst af himmelen säga till dem: Stiger hit upp. Och de stego upp i himmelen uti en sky, och deras ovänner sågo dem.
13 Och i samma stundene vardt en stor jordbäfning, och tionde delen af staden föll ned; och blefvo i jordbävningen dödade sjutusend menniskors namn; och de andre vordo förfärade, och gåfvo Gudi i himmelen pris.
14 Det andra Ve gick öfver, och si, det tredje Ve kommer snart.
15 Och den sjunde Ängelen basunade, och i himmelen hördes höga röster, de der sade: Denna verldenes rike äro vordne vårs Herras och hans Christs, och han skall regnera af evighet till evighet.
16 Och de fyra och tjugu äldste, som för Gudi på sina stolar såto, föllo på sin ansigte, och tillbådo Gud;
17 Och sade: Vi tackom dig, Herre, allsmägtig Gud, du som äst, och varit hafver, och tillkommande äst; ty du hafver tagit dina stora kraft, och regnerar;
18 Och Hedningarna äro vrede vordne; och din vrede är kommen, och de dödas tid, att de skola dömas, och att du skall löna dina tjenare Propheterna, och helgonen, och dem som frukta ditt Namn, små och stora, och förderfva dem som jordena förderfvat hafva.
19 Och Guds tempel vardt upplåtet i himmelen, och hans Testaments ark vardt sedd i hans tempel, och der skedde ljungeld och röster, och tordöner, och jordbäfning, och stort hagel.