1 Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus tillbaka till Betania, där Lasaros bodde, mannen som Jesus hade uppväckt från de döda.
2 Man ordnade därför en festmåltid till Jesus ära. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.
3 Då tog Maria en flaska välluktande, dyrbar nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.
4 Men Judas Iskariot, den av Jesus efterföljare som senare skulle förråda honom, sa då:
5 "Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Varför sålde man den inte istället och gav pengarna till de fattiga?"
6 Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om den gemensamma kassa som Jesus och hans efterföljare hade, och han brukade ofta ta pengar därifrån.
7 Men Jesus svarade: "Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan så att den kunde användas inför min begravning.
8 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till."
9 När allt folket fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom. Men de kom också för att se Lasaros, mannen som han hade uppväckt från de döda.
10 Och översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också,
11 eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.
12 Nästa dag spreds nyheten över hela Jerusalem att Jesus var på väg in till staden. Och en stor folkmassa som kommit för att fira påsk
13 tog palmkvistar och gick ut på vägen för att möta honom. De ropade: "Vi hyllar dig! Vi ärar dig som är sänd av Herren, du som är Israels kung!"
14 Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den och red iväg mot staden, precis som Gud förutsagt i Skriften:
15 "Var inte rädda, ni Jerusalems invånare. Se, er kung kommer till er, ridande på ett åsneföl."
16 Jesus efterföljare förstod inte just då att det som Gud förutsagt om Jesus i Skriften blev verklighet genom allt detta. Men när Jesus hade återvänt till sin härlighet i himlen kom de ihåg vad Gud sagt.
17 Alla de som hade varit med när Jesus uppväckte Lasaros från de döda hade berättat för folket vad Jesus hade gjort,
18 och detta fantastiska under var den främsta orsaken till att så många gick ut för att möta honom.
19 Men fariseerna sa till varandra: "Ingenting hjälper! Varenda människa följer ju efter honom!"
20 Bland dem som hade kommit till Jerusalem för att fira påsk fanns det också några greker.
21 De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: "Min herre, vi skulle vilja träffa Jesus."
22 Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.
23 Men Jesus svarade dem: "Den tid har nu kommit som Gud bestämt, då jag, Människosonen, ska återvända till min härlighet i himlen.
24 Sanningen är, att jag måste dö precis som ett vetekorn dör när det faller i jorden. Om vetekornet inte dör förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. På samma sätt ska min död ge liv till många.
25 Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som är villig att mista sitt liv, han ska rädda det och få evigt liv.
26 Om någon vill ha mig till Herre, så måste han följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Den som har mig till Herre ska bli ärad av min Far i himlen.
27 Just nu är jag fylld av ångest. Men jag kan ju inte be: 'Far i himlen, rädda mig från den fruktansvärda stund som väntar mig'. Det är ju för den stunden jag har kommit.
28 Då hördes en röst från himlen som sa: "Genom dina under är jag redan upphöjd och ärad, och jag ska bli det igen genom din död och uppståndelse."
29 När folket som stod där hörde rösten trodde en del att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.
30 Men Jesus sa: "Rösten hördes för er skull, inte för min.
31 Tiden har nu kommit då den här världen ska dömas, för nu ska Satan, den här världens härskare, besegras.
32 Och när jag har lyfts upp från jorden ska jag dra alla till mig."
33 Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.
34 "Ska du dö?" protesterade folket. "Vi har fått lära oss att det står i Skriften att Messias, den utlovade kungen, ska leva i evighet. Om du nu är Messias, Människosonen som det står om i Skriften, varför måste du då lyftas upp? Är det en annan Människoson du talar om?"
35 Jesus svarade: "Mitt ljus ska lysa för er bara en kort tid till. Vandra i mitt ljus medan ni kan, så att inte mörkret får makt över era liv. Den som vandrar i mörker går vilse.
36 Tro på mig som är ljuset, medan ni fortfarande har chansen, så ska ni bli människor som lever i ljuset." Och sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
37 Trots alla under Jesus hade gjort var det många bland folket som inte trodde att han var sänd av Gud.
38 Och genom detta blev det budskap verklighet som Gud lät profeten Jesaja framföra om Jesus: "Herre, vem trodde på det vi fick höra, och för vem har Herren visat sin makt att rädda?"
39 Folket kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja fick också säga:
40 "Gud har förblindat deras ögon, så att de inte kan se, och har gjort deras hjärtan hårda och likgiltiga, så att de inte kan förstå. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade."
41 Detta kunde Jesaja säga, eftersom Gud lät honom se den härlighet Jesus hade i himlen, och det var om Jesus han talade.
42 Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde att Jesus var sänd av Gud, men de vågade inte erkänna det öppet, eftersom de var rädda att fariseerna skulle utesluta dem ur den judiska församlingen.
43 De ville hellre bli accepterade av människor än av Gud.
44 Jesus ropade till folket: "Om ni tror på mig, så tror ni i själva verket på honom som har sänt mig,
45 för den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
46 Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker.
47 Om någon hör mig undervisa och inte vill följa det jag säger, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma människorna, utan för att rädda dem.
48 Nej, den som vägrar att tro på mig och inte tar emot mitt budskap, han ska dömas av de sanningar jag har undervisat om, den dag Gud dömer alla människor.
49 Det jag talar är inte mina egna tankar, utan min Far i himlen, som har sänt mig, har bestämt vad jag ska säga till er.
50 Jag vet att hans budskap ger evigt liv. Därför säger jag det som han vill att jag ska säga."