34 och han sa till dem: "Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig."
35 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt.
36 "Pappa, Far i himlen", sa han, "allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."
37 Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. "Simon", sa han till Petrus, "sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?
38 Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er."
39 Så gick han bort och bad med samma ord.
40 Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.