1 Efter denna händelse lämnade Jesus platsen, och han kom till sin hemstad Nasaret tillsammans med sina efterföljare.
2 "Varifrån har han fått detta?" sa de.
3 "Det är ju bara snickaren, Marias son, bror till Jakob, Joses, Judas och Simon, och hans systrar bor också här hos oss." Och så retade de sig på honom.
4 Då sa Jesus till dem: "En profet som framför Guds budskap blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj."
5 Och eftersom folket i Nasaret inte trodde på honom, kunde han inte göra några under där. Han botade bara några få sjuka genom att lägga händerna på dem,
6 Sedan vandrade Jesus runt i byarna i trakten och undervisade.
7 Han kallade till sig sina tolv närmaste efterföljare och sände ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.
8-9 Han sa åt dem att inte ta med sig något annat på vägen än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, och inte några extra skor eller kläder.
10 "När ni blivit erbjudna att övernatta hos någon, stanna då där tills ni fortsätter till nästa plats", sa han.
11 "Men om människorna på en plats inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och bekymra er inte mer om dem. Skaka platsens damm av era fötter som ett tecken på att de själva får ta ansvar för vad de gjort."
12 Så gick Jesus efterföljare iväg, och överallt dit de kom uppmanade de folk att lämna synden och vända om till Gud.
13 Och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Snart fick också kung Herodes höra talas om Jesus, eftersom ryktet om Jesus spreds överallt. Folk sa: "Det är Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför han kan göra sådana under."
15 Men en del sa: "Jesus är Elia." Andra sa: "Han är verkligen en profet som framför Guds budskap, precis som profeterna förr i tiden.
16 "Nej", sa Herodes, "det är Johannes, han som jag lät halshugga. Han har uppstått från de döda."
17 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av sin fru, Herodias. Hon hade först varit gift med kungens bror Filippos, men Herodes hade ändå gift sig med henne.
18 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med din brors fru."
19 Därför hatade Herodias honom, och ville döda honom, men Herodes var emot det.
20 Han hade innerst inne respekt för Johannes och ville skydda honom, för han visste att Johannes var en god man som levde efter Guds vilja. Varje gång han hört Johannes kände han sig osäker och visste inte vad han skulle tro, men ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Till slut kom i alla fall Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde till med en fest för hovfolket, officerarna och de förnämsta männen i Galileen.
22 Kung Herodes och hans gäster blev mycket förtjusta, och kungen sa till flickan: "Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig."
23 Sedan svor han inför gästerna och upprepade: "Ja, vad du än ber mig om ska du få, om det så är hälften av mitt rike."
24 Hon gick då ut och frågade sin mamma vad hon skulle be om. Och mamman svarade: "Be om Johannes döparens huvud!"
25 Flickan skyndade genast tillbaka till kungen och sa till honom: "Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat, nu genast!"
26 Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte, och eftersom han inte ville ta tillbaka det han sagt inför gästerna, lät han henne få som hon ville.
27 Han gav därför order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes döparens huvud. Och mannen gick iväg till fängelset och halshögg Johannes
28 och kom tillbaka med hans huvud på ett fat. Han gav det sedan till flickan, som i sin tur bar det till sin mamma.
29 Men när Johannes efterföljare hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den.
30 De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort och allt de hade undervisat människorna om.
31 Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: "Kom så drar vi oss undan till en öde plats där ni kan vila er lite."
32 Och så åkte de iväg i en båt till en öde plats.
33 Men många människor såg att de åkte iväg och skyndade till fots runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.
34 Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Han tog sig därför tid och undervisade dem länge om det som de behövde veta.
35-36 Fram emot kvällen kom hans efterföljare till honom och sa: "Det är redan sent, och det finns inget att äta här i ödemarken. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat."
37 Men Jesus sa: "Ni själva kan ge dem mat!" "Hur då?" frågade hans efterföljare. "Det skulle ju kosta en förmögenhet att köpa mat till allihop."
38 När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar.
39-40 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i grupper på 50 eller 100 personer, där det fanns grönt gräs.
41 Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav varje efterföljare lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket.
42 Alla åt och blev mätta,
43 och efteråt samlade man upp tolv fulla korgar med bröd och fisk.
44 Det var 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
45 Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg till Betsaida på andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt.
46 Och sedan han fått iväg folket, gick han upp på ett berg för att be.
47 När det blev kväll var Jesus efterföljare fortfarande långt ute på sjön i sin båt. Jesus, som var ensam kvar på land,
48 Strax innan det började ljusna kom Jesus till sina efterföljare, gående mot dem på vattnet.
49 Men när de såg honom gå på vattnet skrek de till av rädsla, för de trodde det var ett spöke.
50 Men Jesus talade genast till dem och sa: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda."
51 Hans efterföljare var alldeles häpna.
52 De hade ännu inte fattat vem Jesus var och hade svårt för att tro, trots det stora undret kvällen innan då så många hade fått bröd att äta.
53 När Jesus och hans efterföljare hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, där de gick i land.
54 Och så snart de steg ur båten kände människorna igen Jesus.
55 De sprang runt i hela området för att sprida nyheten om att han var där, och de började bära sjuka människor på deras sovmattor till de platser där de hörde att han befann sig.
56 Ja, överallt dit han kom, i städer och byar och gårdar, bar man ut de sjuka i det fria och bad att de sjuka åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska!