Job 2:12 SV1917

12 Men när de, ännu på avstånd, lyfte upp sina ögon och sågo att de icke mer kunde känna igen honom, brusto de ut i gråt och revo sönder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned över sina huvuden.

Läs fullständig kapitel Job 2

Visa Job 2:12 i sitt sammanhang