16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.