1 Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem.
2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men inte med odelat hjärta.
3 Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joash.
4 Men deras barn dödade han inte, utan gjorde som det stod skrivet i Mose lagbok där Herren hade befallt: ”Föräldrar ska inte dö för sina barns skull, och barn ska inte dö för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd.”
5 Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var tjugo år eller över och fann att de var 300 000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld.
6 Dessutom lejde han för hundra talenter silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.
7 Men en gudsman kom till honom och sade: ”O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn.
8 Men gå du själv! Ta dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Annars kommer Gud att låta dig falla för fienden, för Gud har makt både att hjälpa och att stjälpa.”
9 Amasja sade till gudsmannen: ”Men vad ska vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?” Gudsmannen svarade: ”Herren kan ge dig mycket mer än det.”
10 Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.
11 Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män.
12 Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen så att de alla krossades.
13 Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.
14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem som sina egna gudar. Han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.
15 Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: ”Varför rådfrågar du det folkets gudar som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?”
16 När profeten talade så till honom, svarade han honom: ”Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi ska slå ihjäl dig?” Profeten sade till sist: ”Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör så här och inte lyssnar på mitt råd.”
17 Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Joahas, son till Jehu, och lät säga: ”Kom, låt oss drabba samman med varandra!”
18 Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: ”Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den.
19 Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig.”
20 Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar.
21 Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Bet-Shemesh i Juda.
22 Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt.
23 Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar.
24 Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
25 Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.
26 Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
27 Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish. De sände män efter honom till Lakish som dödade honom där.
28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.