2 Jag har nu byggt ett hus till boning åt dig,en plats där du kan bo till evig tid.”
3 Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod.
4 Han sade: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade:
5 Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.
6 Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.
7 Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn.
8 Men Herren sade till min far David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet.