5 Men kungen befallde Joab, Abishaj och Ittaj och sade: ”För min skull, var försiktiga med min pojke Absalom.” Allt folket hörde hur kungen gav denna befallning om Absalom till alla befälhavarna.
6 Så drog trupperna ut på fältet för att möta israeliterna, och det blev strid i Efraims skog.
7 Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare. Det blev ett stort manfall, tjugotusen man stupade där den dagen.
8 Striden bredde ut sig över hela trakten, och skogen slukade fler bland folket den dagen än svärdet.
9 Och Absalom stötte på några av Davids tjänare där han red på sin mulåsna. När mulåsnan kom in under en stor terebint med täta grenar fastnade hans huvud i terebinten, och han blev hängande mellan himmel och jord medan mulåsnan under honom rusade vidare.
10 En man såg det och berättade det för Joab och sade: ”Jag såg Absalom hänga där borta i en terebint.”
11 Då sade Joab till mannen som berättade det för honom: ”Du såg honom! Varför slog du honom inte genast till marken? Då skulle jag ha gett dig tio siklar silver och ett bälte.”