2 Vid den tiden hade jag, Daniel, gått och sörjt i tre veckors tid.
3 Jag åt inga läckerheter, kött och vin kom inte i min mun, och jag smorde mig inte med olja förrän de tre veckorna hade gått.
4 På den tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden Tigris.
5 När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan.
6 Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande koppar. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån.
7 Jag, Daniel, var den ende som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av stark skräck så att de flydde och gömde sig.
8 Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar.